Vi hade vingar av guld och ramlade omkull.
Över helgen hade jag besök av en person jag inte kände. Stockholm var gult; hennes ögon gråblå och fulla av hemlisar. Hon klev av tåget i fredas, poppade ut med luggen vass som en lie och en bucklig krona käckt på svaj.
Vi drack och åt och lyssnade på Air France och hon citerade mellansekvenser i Resident Evil 1, 2 och 3 och kallade mina strumpor för Tough Alliance-strumpor och jag garvade för hon gillade inte rött vin men sa att sprit gick bra. Det var vi och Plura och vi gick på Riche och Berns hade vingar av guld och ramlade omkull.
Helgens stora stil drog över. Hon lämnade ett bombnedslag till lägenhet och svar på både ditt och datt och jag tänkte att det var lite som att vara tillsammans igen. Bara för en helg.
Tänk att en kille kan peotera sådär med ord som betyder ingenting men som plötsligt blir fina. Bara genom att vara ihopsatta rätt. Uppblandat med lite märkliga delar av historen som ingen förtuom du eller hon förstår och sagan är rosenröd, spröd och kantad med socker.
Bakiskille från en fjällsida blir blir poetisk försteälskare? ja, kanske.
Och just det, användandet av ordet hemlisar. Ack. Ta bort tio år av mitt liv och jag är tillbaka på tiden då man viskade sånt i öronen på varandra.
Hemlisar. De kommande dagarna innan jag återvänder till norr ska jag bejaka lusten att använda ordet. Bara för att se om det fortfarande faktiskt funkar när man har körkort och får köpa alkohol på systemet.
Tack så mycket Kajsa. Fina ord!
Ja, det är kul att skriva vad man känner för ju - det är lite tanken med bloggen: att odla prettobilden av undertecknad..
haha!
