Dagens tanke om vuxenliv och kalkoner
Jag fyller 30 om ett par år.
I åtminstone tio av de senare åren har jag funderat på en sak:
När blir man vuxen?
Det blir man kanske aldrig.
Den som vill vara vuxen får väl... leka vuxen.
Ofta vill jag vara 16 bast och bygga byggsatser och kolla på Family Guyavsnitt jag redan sett, men med tiden har jag blivit rätt bra på att leka vuxen också. De morgnar då jag går hemifrån iklädd ullkostym och skjorta, då leker jag vuxen väldigt bra. Jag går ned på tunnelbaneperrongen, andas in korsdraget när tågen rusar ut ur grottorna och så låter jag luften strömma till under vuxenlivets vingar. Så flyger jag, men bara en liten bit, bara in i genom tubens skjutdörrar.
Det får mig att tänka på kalkonerna vi hade på vår bondgård när jag var liten. De var omringade av ett lågt stängsel och flaxade då och då till några meter.
"Dom kan egentligen flyga", brukade pappa skratta, "de fattar det bara inte".
Och du är ju poet. Du har bara inte förstått det ännu. Börja plita på den där boken nu. Annars blir jag tjatig. :) Själv försöker jag använda de vingar jag fått. Det går ibland, ibland inte.
Kram /H
Ha ha. Vad glad jag blir; att få ett sådant utlåtande från en förebild som du värmer gott.
Tack. Boken kommer :)
kram
Jag försöker förstå hur man flyger, men är lite höjdrädd. Tänker på den där ramsan; "Flyg flyg nyckelpiga flyg. I morgon blir det vackert väder och du får nya kläder."
Jag har redan kläder. Nu vill jag ha vackert väder, vi får se vad som händer i morgon. Det är i alla fall kul att läsa bloggen. Fortsätt skriv och njut av utsikten, för du flyger på hisnande höjder min vän.
