Sophie Zelmani - som en vän från förr

Sophie Zelmani har släppt en ny skiva. Jag gillar henne. Man kan alltid lita på Sophie Zelmani. Hon är som en vän från förr – som man sällan tänker på och egentligen har vuxit ifrån – men som knackar på vart tredje år eller så, och smyger in och sätter sig i soffan med en flaska rött och viskar sömningt om glada och dåliga dagar. 

 

Jag bodde i Kalmar för några år sedan. Hade spenderat 14 000 på ett par högtalare som jag med en halvklen lön skulle avbetala... på två månader. Jag hade varken tv eller en massa pengar över eller särskilt många vänner, men väl en soffa i rotting och undermåligt tyskt folköl och ett 10-pack cigaretter och Sophie Zelmanis nya skiva som jag lyssnade till med blicken fäst där ingen tv fanns. 

 

Det är lustigt vad musik gör. Nu sitter jag här, sju år senare, på kontoret i Stockholm och försöker skriva om Ingmar Bergman och planera morgondagens resa till Antwerpen och ska strax iväg och dricka öl med en vän– men kan inte bli kvitt smaken av undermåligt tyskt folköl och fimp och en smula ensamhet. 

 

Ja, man kan alltid lita på Sophie Zelmani. På gott och ont. 

 

Artist: Sophie Zelmani

Album: The Ocean and me

Betyg: 3 av 5. 


Kommentarer
Postat av: Kajsa

Tänkte på dig när jag spatserade Götgatan fram i förra veckan och låtsades svira runt på Sturecompaniet under jobbig bloggfest i torsdags. Undrade om du blivit den där snubben jag snackade om i våras. Han som skulle bli en manlig Ebba von Sydow och ha italienska läderskor, Fifth Avenue Shoerepair vinterjacka istället för rött skidställ och sippar appeltinis istället för öl på Bygget. Men jag såg dig inte. kanske bra. Jag vill nog ha kvar min bild av den där stört bakfulla Jonatan tror jag. Och med det menar jag inte att jag tycker att det är dåligt att du måhända ändrats. jag bara föredrar att vara lite konservativ såhär i en 20 årskris jag tror jag befinner mig i.

Ta hand om dig.

Kram från mycket kallt men mycket fint norr

(Åreskutan har en fin tunn mössa av snö och ser ut som ett berg av socker, med lakrits under, i fjärran)

2008-10-21 @ 17:10:07
URL: http://aenigma.blogg.se/
Postat av: Jonathan

Om du bara visste. Jag är en helt ny person, ska du veta, med blå skjortor, håret bakåt, näsan högt och en helt ny dialekt och hälsar inte på folk från förr. Vem är du förresten?



Haha.



Nej då. Du kan vara lugn. Är man 28 har man insett att man får stå ut med sig själv.

2008-10-21 @ 17:16:42
Postat av: Kajsa

Jag vet ärligt talat inte. jag har identitetskris.



Dock var jag i Östersund inatt, tittade på The Secondhans "Make my day" och kom på migsjälv med att tänka, "Konstigt att jag inte sett Jonathan". För det kändes som att om du inte hade varit en av de som gästade Spy Bars nya scen med Signe och han den dära andra på S så hade du varit där. Ditt forum.



Jag behöver alltså inte inse att jag måste stå ut med migsjälv på minst en 7-8 år? Thank god.

Då ska jag larva runt på Winterjam nästa helg och bara vara mig. Och inte stå ut alls.

2008-11-16 @ 21:58:36
URL: http://aenigma.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0