Två blå som hos en varg – det är framgång det
Servitriserna hade börjat släntra slött, paret vid bordet var borta. Lunchruschen var över. Så även intervjun.
Och så kommer den: Blicken. När Ace of Base-Uffe tackar för sig och höjer blicken mot horisonten/utgången/vardagen blir han som förbytt. Hans två blå – som nyss var fromma som hos en hundvalp – blir intensiva som hos en varg som kastat sig ur sin håla och spejar framåt framåt framåt i jakt efter nästa byte. Den sa mer om hans drivkraft än två timmars fråga och svar. Men det kan jag ju förstås inte skriva i tidningen.
Klart som fan karln är framgångsrik.
Åsså delar han ju efternamn med mig, det kan ju inte leda till annat än framgång. Leijonbjörn är dock också jävligt lovande. Men det kanske får bli Leijonvarg då istället.. Jag ska fundera på det.
JAG SAKNAR DIG.
Må nog fundera på vidare studier i Sthlm i höst..
Förresten, står och väntar på svar om jag har jobb nästa helg förresten. Om inte, är du hemma då? Hur ser din julledighet ut?
Kyss
Det enda som är dåligt med din blogg är att du uppdaterar alldeles för sällan.
Jag vet att det är så du vill ha det, no pressure så att säga.
Men man vill ju bara ha mer!
Våga uppdatera!
Haha. Satt just med min vän och diskuterade minnen från mellanstadiet och alla dessa discokvällar man stämplade sig in på. Vi lyssnade igenom några klassiker och Ace of Base - All that she wants får en att tänka tillbaka på rökmaskinen och när man stod uppkäftigt efter väggen och tuggade Tangy i takt med musiken.