Leijonhjärta.

Sitter framför ekonominyheterna och tänker på vad farsan sa i våras när jag funderade på att köpa lägenhet: 

"Grabben", sa han, "jag har aldrig gjort en bra affär och det kommer inte du heller att göra. Köp för fan ingen lägenhet". 

Jag köpte ingen lägenhet. 

Det känns bra i dag. Jag är glad åt det. 

Jag hade varit nervös med ett lån på 1,5 miljoner i dag när ekonominyheterna är så bäcksvarta att jag svävar iväg i tankar om att världen – efter att världsekonomin kraschat – kanske blir som i Mad Max, med mig som Mel Gibson... jag bränner runt i en stulen fyrhjuling som går på snordyr soppa och så jagas jag av klimatflyktingar som har en hel del muskler. Eller så blir det som Waterworld. Hellre Waterworld, tänker jag, med tanke på översvämningar och elände och så kan man ha trimmade båtar. Och så måste man för allt i världen försvara sin dyrbara sand som man har i liten tygpåse under däck – den man kan sälja dyrt för att ha råd att betala av sin skuld på 1,5 miljoner till Swedbank som fortfarande säkert finns i något system någonstans.

Så ringer klockan till och jag säger "visst jävlar, tvättstugan" och pilar ned för att sortera rosa strumpor från vita.