Handledsvidder
sköraste håret i gbg
har handleder ömma som första snön –
den kom idag
jag såg: vackra vita handledsvidder av vener och ärr
för snöänglar, andetagoch rovdjur som förflyttar sig tungt
jag hörde: orden du sa
jag gömmer dem i kistan där regnbågen slutar:
"minns mig som flickan som till och med log när du bad mig gå".
om du minns mig som krypet
under ditt sommarförstoringsglas.
Alltså. Använd ordet handled, och möjligen i kombination med ärr, i en text och jag måste genast sluta, tänka på is så att jag inte kräks och sen maniskt hålla i mina handleder så att ingen kan skära upp dem.
Handleder är obehagligt nämligen. Och jag har kommit på ett till kriterie för mannen jag månne ska gifta mig med en dag i framtiden. Han får fan i mig inte ge mig presenter i form av armband. För då måste han hjälpa mig att ta på armbandet sådär som på film. Och då måste jag ju snitta upp hans strupe med mina naglar. Vore hemskt. Fint material för Aftonbladets/Expressens frontrubriker. Men hemskt.
Fint Jonte!
Jag har, precis som Kajsa, svårt för handleder.
Men det här är fint ändå.
Vi får ta en öl snart. Men du har ju så mycket äventyr för dig. Danmark, Antwerpen och gud vet vad det är du sysslar med.
Hör av dig när det "lugnat ner sig".
Take care.
Handleder är inte heller min kopp riktigt. Ärren är gamla nu, det är huvudsaken det.
Bärs låter nice! Vi går ju mot det efterlängtade datumet den 25:e, så då är man odödlig igen. Hörs snart.
Och ja, tack för fina ord allesamman.
Jag gömmer dem i kistan där regnbågen slutar
LOL
Jag känner inte dig men har halkat in på din blogg av en slump. Du skriver fint.
Du skriver jäkligt bra. =)