Leijonhjärta.

Sommaren 2001 minns jag som en speciell sommar. Jag bodde i Kalmar då. Jag var yngre då än jag är i dag.

Den sommaren i Kalmar träffade jag Pillan. Vi hade en kort romans, jag vet inte ens om man kan kalla den för en romans. Men det hjälps inte: när jag har tänkt på Pillan och skratten så brukade bilderna blåsa liv i seglen; det tog mig alltid ut på en kortare sightseeingtur på nostalgins oändliga ocean.

Pillan var liten och nätt och oskyldig och sprallig och härlig och vi skrattade väldigt tillsammans. Sedan reste hon tillbaka till Jönköping och lämnade mig med minnen och en mörk höst i knät. Vi pratades på telefon kvällen efter 11 septemberattacken; jag minns att vi var lite omskakade. Sen hörde jag aldrig från henne igen.

Det har hänt att jag tänkt på Pillan då och då.

De gånger jag åker bil genom Jönköping har jag tänkt på henne.

Ibland, när jag träffat folk från Jönköping i samma ålder som Pillan, har jag till och med frågat dem om de möjligen, möjligtvis råkat veta något om den här Pillan som jag träffade på Öland sommaren 2001.

Det har förstås varlig väldigt naivt. Men ändå, jag har bara velat veta vad hon gör i dag. En konstig nyfikenhet.

Häromdagen träffade jag en person från Jönköping. Tanken att fråga om Pillan kändes förstås väldigt fånig, men så gjorde jag det – jag frågade om Pillan.

– Ja, jag känner henne. Hon är utvikningsmodell, har varit med i Sunblock och har en egen hemsida: pernillalundberg.com/

Jag befann mig i plötslig chock. Nakenchock, så att säga.

Jag hade verkligen ingen aning.

Det är något som inte stämmer med bilderna på nostalgins oändliga ocean och... verkligheten.

Det kan vara något med brösten.