Leijonhjärta.

Lördag kväll i Italien. Vi klättrade rasande snabbt uppför bergen i en Porsche Targa 4 och lät sma tegelhus och Fiat Puntos och olivträd och cederträd rusa förbi. Vägarna var smala och eftermiddagens solbrand segade sig ned bakom bergen; gjorde skuggorna darrande langa; röntkade lövens klorofyll.

Ja, Lago di Garda var lika vackert som jag trodde.

Nu sitter jag onykter i loungen pa hotellet och har just avverkat en middag med Porscherepresentanter och annat trevligt sällskap och har ätit maträtter som var rörande goda men som jag inte kan namnen pa. Sa fort glaset var tomt fylldes det pa och sen blev det öppen bar med pianister och gin och tonic och det ena med det tredje och da tänkte jag pa Smulan och Flyer och brorsan och Anders och Hakan och alla, för tänk vad härligt det är med glädje delad med sadana som er.

Flygskräcken var dock monumental. Sänkte en Staropramen XXL samt en Red Label men satte mig ända tillrätta i planet med det där gamla hederliga obehaget som brukar gästa mig och Stig Helmer och andra ovänner av flygresor strax innan avfärd.

Naväl. Nu är det 18 timmar sedan senaste sömn och hög tid för kudde.

Klockan 08.30 bär det uppat bergen i bilarna igen.