Den stora nattliga stilen.

Överdoserad av intryck och turistinformation och gåslever och ål och kanin och rött kött och champagne och rött vin och vitt vin och belgisk veteöl sitter jag på det här antwerpiska hotellrummet i svart och vitt och skäms litet över mitt storslagna välbefinnande. Och så funderar jag på meningen med livet. Det är sant. Ha ha. 

 

Absolut, jag är rätt full nu. 

 

Men ändå. Jag brukar hävda att nära relationer är anledningen till allt. Liksom att leva i nuet; att ta tillvara den abstrakta brytpunkten mellan sen och då, den som varar i en tiondels sekund eller tillräckligt länge för att man ska inse att nu är nu. Men, som vi vet är det ju rätt jävla hopplöst; att knipa tag i nuet är som att nypa tag i en blöt tvål under kranen en sen fyllenatt. 

 

Nåväl. Som en blixt från klar belgisk himmel slogs jag en ny insikt och det hela är i alla fall just nu så tydligt: 

Kontraster. 

Kontraster är grejen. 

Kontraster är vad som får mig igång. Bara ett exempel: I våras bytte jag fjällidyll och skriverier om pimpelfiske ochhundspann – mot storstadsliv och skriverier om grooming och modeveckor. Inget konstigt i det (och jag säger inte att något är sämre än något annat). Det är bara rätt talande – jag brukar variera mig. Jag är mycket tacksam över det, att jag har fått chansen att göra det då och då. Jag gillar det. Jag älskar att fnissa till över tänken "hur fan hamnade jag här?". För det är meningen med livet tänker jag i alla fall nu, när jag är i Antwerpen på jobb (och nej brorsan, det ligger inte i Alperna) för här är det kråkslott och slingriga gator som Gud glömt (men a-lagarna kommit ihåg) och de får mig att tänka på såväl fladdermössen som greve Dracula och Castlevania till Nintendo 8-bit. Och – ögonblicket senare är det, inuti shoppingkomplex med väggar av äkta guld, tio meter höga champagnebarer formade som enorma martiniglas (och man sitter liksom där själva martinin skulle vara, vätskan alltså) och sen är det shopping och middagar med sju vinglas framför varje matgäst.

 

På samma sätt som en best of skiva med The Smiths blir könlös när den bara innehåller hits – på samma sätt skulle skumpa förvandlas till ett helt okej kranvatten om det inte vore för mina dagar av nudlar och hårdbröd och köp av ryska fonder som på tre månader blivit lika mycket värda som en påse godis från Starlanders i Östersund.

 

Nu känner jag att jag börjar nyktra till här på hotellrummet och fan vad liv det är på modeungdomarna här utanför; de skålar och skrålar utanför modeskolan som är stenhård och som du brorsan borde söka till. I takt med att vinets vingar ger vika blir jag alltmer nyfiken på att pröva teorin kontraster och om meningen med livet i morgonljusets cyniska nykterhet. Är jag något på spåren?

 

Jag vet inte det.

 

Jag säger som Tomas Tranströmer:

 

"Det händer att man vaknar om natten och kastar ner några ord snabbt på närmaste papper, på kanten av en tidning (orden strålar av mening!) men på morgonen: samma ord säger ingenting längre, klotter, felsägningar. Eller fragment av den stora nattliga stilen som drog förbi?"

 

Imorn ska jag på Dries van Notens och Bruno Pieters outlet som sker två gånger per år och jag lyckats pricka in – samtidigt som Den Stora Löningsdagen. Då är den här stora nattliga stilen lite skit samma. 

 

Sov sött. 


Kommentarer
Postat av: blondtjej86

du är bäst!

2008-10-24 @ 17:11:56
URL: http://kosntbok.blogspot.com
Postat av: k.h

"Well?"



"Someone has to die in order that the rest of us should value life more. It is called contrast."



"And who will die? Tell me."



"The poet will die. The visionary."

2008-10-25 @ 00:21:24

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0