Om tusen år

Det var för ett par år sedan.
Vi var i Barcelona.

Vi hade varit på stranden och badat och solat och druckit öl och tackat nej när strandförsäljarna sagt "smooooke hash?" och sen gått på stan och köpt T-shirts och skor och druckit vin. När dagen skulle bli kväll skulle vi ta bussen till hotellet, för min tjej, hon sa, att den här bussen, den tar oss till hotellet.

Det gjorde den inte.

Bussen rasslade och gnekade och gick fortare och fortare och tog oss längre och längre bort från hotellet, detta medan barcelonasolen sjönk ned mot bergen och kastade skuggorna allt längre.
Snart skulle det bli mörkt.
Jag tror hon tyckte det var lite skämmigt. Vi blev ju båda lite tagna av situationen och sa inte så mycket till varandra, utan lyssnade mest till ljudet av den spända tystnaden.

Medan kvällssolen la sin matta av guld över dessa träd, åkrar och förorter som vi inte visste fanns, så kom dialogen.

– Har du tänkt på en sak, sa en av oss, att människokroppar är ju egentligen också bara farkoster. En farkost som man färdas i för att ta sig någonstans.
– Ja, men de är ju väldigt bra att ha, svarade den andre. Hade vi inte haft våra kroppar så hade vi ju aldrig hittat varandra, till exempel. Jag hade ju aldrig sett dig utan din kropp.

Det blev tyst några sekunder.

– Jo, jag tror vi hade hittat varandra ändå. På något sätt.

Där är historien egentligen slut, men den får mig att tänka på en annan sak:

Kom och hälsa på mig om tusen år.

Det är namnet på en bok av Bodil Malmsten.
Jag blir inte klok på den titeln. Jag älskar den.

Det är också namnet på en kompis blogg.
Henne ska jag hälsa på om tusen år.

Kommentarer
Postat av: miriam

otroligt vackert. tack!

2009-10-01 @ 14:42:24
URL: http://blog.bjornborg.com
Postat av: SOCKER

så himla fint. jag tycker så mycket om dina berättelser.

2009-11-03 @ 17:15:53
URL: http://pulsurbalans.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0