Att aldrig vara nöjd.

Jag brukar få fina sms av en fantastisk vän. Nu har hon skrivit igen:

 

"När en människa befinner sig på ett ställe, tänker hon på ett annat. När en man dansar med en kvinna längtar han efter att skåda en annans mjuka nakna axel. Att aldrig vara tillfreds, att aldrig med både kropp och själ förnöjt vistas på en enda plats - detta är den mänskliga rasens förbannelse."

 

Det är ju lite så med oss: vi är sällan nöjda. Jag är sällan nöjd. Jag ser på mig själv och jag tänker att om jag varit nöjd så hade jag precis som för tio år sedan fortfarande staplat virke åt Hästens sängar på snickerierna i Krokom. Jag ser på mig själv och tänker att nu har jag har ett jobb jag gillar; jag gör det jag älskar och jag får betalt för det. Senare i veckan flygs jag till Italien för att testköra en ny Porschebil. Bara en sån sak. 

 

Men. Jag är inte riktigt nöjd. Alltid något som fattas. Borde jag köpa de där clowngröna byxorna från Fifth Avenue Shoe Repair?

 

Jag tänker att om människan inte varit som hon är, och istället alltid varit nöjd, då hade utvecklingen sannolikt hämmats och vi säkerligen suttit i undermåliga grottor vid det här laget; ätit dåliga bär och slagits med såväl andra stammar som farliga rådjur och brölat istället för att kommunicera på sävligt östersundsmål. Jag undrar förresten vad jag hade varit om kulturella filter inte existerat, de som genererats av människans oförmåga att vara belåten. Jag tänker att jag vid det här laget nog suttit vid en lägereld vid Storsjön och redan vid 27 års ålder gått i pension och varit mycket puckelryggad och skör och stillsamt karvat spjut åt mina 14 håriga bestar till söner, som inte skulle vara äldre än 16 men redan vara mycket upprörda och farliga och hungriga på småvilt och ivriga att få befrukta representanter från det motsatta könet. Jag hade nog varit en skicklig spjutkastare, det tror jag allt. 

 

Nåväl. Nu sitter jag inte vid en eld vid Storsjön, men väl i en Ikeasoffa med en Macbook och känner att det här med att aldrig vara nöjd – det har sina fördelar. Jag är nöjd med att inte vara nöjd. Man vill ju inte ha puckelrygg redan nu, till exempel. Det är rättvist att säga att jag har en skräckblandad förtjusning till det här. Jag vet ju om det och jag vill ju framåt. Jag vårdar vetskapen girigt, förhåller mig till den som Frankenstein förhöll sig till sitt monster. 

 

Jag läste en bok om Dag Hammarskjöld nyligen. Den store karln med den stora pennan var även han lite inne på det här med konsten att aldrig vara nöjd: 

 

"Att aldrig låta framgången dölja sin tomhet, insatsen sin intighet, arbetslivet sin ödslighet, och så att bevara sporren att nå vidare – den smärta i själen som driver oss själva. Se dig inte om. Och dröm ej om framtiden: den skall ej återskänka dig det förgångna eller tillfredsställa andra lyckodrömmar. Din plikt och din belöning – ditt öde – är HÄR och NU."

 

Vi säger så.

 

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0